Dvärgen pär lagerkvist handling

Sitt öde ser han som att tjäna fursten, som han högaktar, men inte förstår sig på. Människorna hatar han, och mest av allt hatar han veklighet, svaghet, fred. Han trivs nog rätt bra i sin bitterhet. Det är inte en analys av själva romanen, av dess kvalitéer eller av Lagerkvists diktarförmåga. Não me parece isso impossível.

Gud och religion bryr han sig inte om, annat som medel att utnyttja för att styra den en gång vänsterprasslande furstinnan, som hamnar i en religiöst färgad depression efter en älskares död.

* * *

Jag förstår att man försökt tolka Dvärgen.
“O Anão” é um livro muito estranho, perturbador e inesquecível, ambicioso, uma fábula, uma verdadeira alegoria, com inúmeras interrogações e “poucas” respostas, em que a narrativa vai progredindo numa lógica de inevitabilidade para uma terrífica destruição, promovida e incentivada pelo “Anão”, onde as situações completamente anedóticas alternam com outras de violência extrema, sem nenhuma explicação plausível.
O final é emblemático…

”O amor é uma coisa que morre.

O amor defunto continua a viver secretamente no novo, de modo que na realidade o amor é imortal.” (Pág. Han har inga behov av köttsliga njutningar; det enda som finns kvar för honom är kampen och den starkes överlägsenhet över allt svagt.

Det är inte synd om dvärgen. — När jag läser Dvärgenser jag istället något mycket djupt mänskligt i honom.

På grund av tiden den skrevs i, så har Hitler ställts fram som modell. Det förefaller vara nonsens. Mest av allt uppskattar han det rådbråkade, grova, krigiska, våldsamma.

Dvärgen är en person utan mycket medlidande med människorna. 235 sidor (Dvärgen) + 161 sidor (Barabbas).